Välkommen julen...

Har nog aldrig längtat så intensivt efter julen som jag gör i år. Anledningen är enkel; efter nyår börjar mitt "nya liv", då slutar jag mitt arbete och skolar om mig.  En befriande känsla sprider sig när jag tänker på det och det känns i magen att det kommer att bli riktigt, riktigt bra...
En hyacint införskaffades för att påskynda känslan av jul, och jag tror att det har lyckats lite grann. Den luktar underbart, alldeles lagom juligt. Och imorron ska jag köpa första flaskan glögg, det har jag bestämt.

Lite höstfynd

Det är nu den börjar, min favoritdel på året. Nämligen hösten! Då dagarna blir allt kortare och det är mörkt mest hela tiden, det är då jag trivs som bäst! Vem vet, kanske var jag mullvad i mitt förra liv, och ljuskyggheten sitter i även i detta...
Den enda nackdelen ska väl vara då att det är svårare att fota eftersom de timmar då ljuset är som bäst blir allt färre.
Jag samlar på Isoldeporslinet och blev extra glad då jag hittade fem temuggar förra helgen. Nu dricker jag själv aldrig te, men för en kaffeälskare som mig är storleken alldeles perfekt även till den drycken.

Hittade även en ensam kopp till min samling "udda söta koppar som passar ihop och går att kombinera". Gillar att duka till kaffekalas med udda koppar.

Och så mitt allra finaste fynd. Fyra gula Royal Krona för fem kronor stycket! Tänk vilken tur man kan ha ibland!

Tänk, jag kan nästan allting...

Även hösten präglas titt som tätt av en känsla i missmodets tecken. Ett ännu ej avslutat arbete som jag helst vill fly ifrån och en sjukdom utan egentlig diagnos gör att det känns lite trögt ibland...
Men, det är då man får slå sig för bröstet, och säga "vad bra jag är". För det är faktiskt så att likt min namne Lotta på Bråkmakargatan så "kan jag faktiskt nästan allting (utom att åka skidor)"!
Tex så är jag riktigt vass på att klä om jättestora lampskärmar. Har jag märkt.
I somras köpte jag en teaklampfot för en guldpeng (billigt!), sedan har den blivit stående i förrådet i väntan på passande skärm. Hittade en på IKEA i helgen.
Men så fort jag fick upp den såg jag att något behövde göras. Likt en stor, beige potatis stod den där i hörnet. Inte snyggt alla faktiskt. Formen på skärmen var ok, men det fattades helt klart färg o mönster för att den skulle smälta in i vårt brokiga vardagsrum.

En gammal gardinkappa fick sätta livet till, och tre klistertuber gick det åt. Men en dag senare var den så här fin.
Jag är jättenöjd, och konstaterar att jag faktiskt är rätt så grym på att klä om lampskärmar!
Och det är ju alltid något när livet känns lite trögt ibland...