Teakochorkideer på Instagram

Det har varit väldigt tyst här på bloggen. Har inte riktigt känt lusten för att skriva inlägg och hålla på när läsarantalet hela tiden krymper. Lägg till det privata omständigheter som gjort att inte inspirationen alltid funnits.😒  Men jag gillar ju fortfarande retro, och vill gärna dela med mig av bilder och fynd. Och framför allt, ta del av andras bilder, och få inspiration därifrån.
Så nu finns jag på Instagram, sedan två veckor tillbaka. Gå gärna in och följ mig, så vi kan hitta varann.  Förstås så heter jag teakochorkideer där också. Men kanske kommer det ett och annat inlägg här på bloggen också, vi får se! 😊

Två nya stolar

Tänk vilken tur att hitta två stycken till exakt likadana stolar som de sex vi redan har. Nu ska de bara få lite mysig stoppning och nytt tyg, sen kan de vara med i gänget bland de andra.

#krona

Nu närmar sig julen och huvudbonaden till apan är på plats. Det är visserligen ingen krona, utan den allra finaste tomteluvan i trä, Så nog känner han sig ändå som en kung, det kan jag lova!

Idag är det torsdag, och jag har endast fyra dagar kvar att arbeta på mitt gamla jobb.
Det känns skönt och härligt och för första gången på länge ser jag framåt utan en grå klump i magen!👍

#sjunga

Idag har det varit en sån dag då jag velat sjunga hela dagen. Inte för att jag på något sätt blivit inspirerad av Luciorna som dyker upp både här och där. Jag är väl en av de få i landet som tycker att just luciafirandet är en mycket märklig och lite skrämmande företeelse, och vill helst inte bevittna ett endaste luciatåg om jag slipper.
Nej, anledningen till mitt glada humör syns på bilden. En sjuringars Festivo, och den är numera min. Denna bilden fick jag från min dotter i morse med texten "Vilken var det du saknade. 600 kronor på Myrorna". Min dotter bor i Stockholm och passerar Myrornas butik på söder varje morgon då hon går till jobbet. Nu kan ju 600 verka som mycket pengar, men de som vet vad en sjuringars kan gå lös på förstår mig då jag inte ens tvekade när jag sa åt henne att köpa!
Nu var ju inte butiken öppen då hon tog bilden, men snäll som hon var begav hon sig ner efter lussekaffet och köade vid öppning.
Tänk att man kan bli så glad över en ljusstake! 😀
 

#glitter

Ett par riktigt gamla änglar med glitter på kjolen och som nog följt med mig hem från någon loppis någon gång.
Placerar dem alltid på en plats högt upp, på säkert avstånd från nyfikna kattklor. Det är säkrast så...

#snöflinga

Helgen har gått i ett rasande tempo, har alldeles glömt bort att posta bilder till adventskalendern.
Dagens tema är snöflinga, och här har det snöat idag så det borde inte vara alls svårt att hålla sig till ämnet och posta en bra bild. Om man nu är hemma när det är ljust det vill säga...
Nu var inte så fallet, och då bjuder jag på en bild på två små underbara tomtekaniner(!). 
Om det finns någon koppling mellan kaniner o snöflingor vet jag inte, men jag kan iallafall konstatera att julpyntet var betydligt sötare förr!

#glöggmys

Glöggmuggar är små och söta och lätta att få med sig hem från loppisar. Jag har otaliga varianter i skåpen, men favoriten just nu är Vinetas glas i olika färger. Passar bra att servera den alkoholfria i gröna muggar och den med alkohol i i röda muggar. Pedagogiskt, och ingen risk att man tar fel.😊

#teak

Dagens lucka är teak, och jag skulle kunna posta 24 bilder på bara detta tema, men väljer att bjuda på ett hörna i vår gillestuga.

#värme

Ni vet den sortens värme man känner när man får en stringhylla alldeles gratis....
Det hände mig idag!
Tack Karin! 💗

#stjärna

Problemet man har när man ska posta kalenderbilder varje dag är att de ljusa timmarna tillbringas på jobbet, alltså blir det svårt att fota. Men stjärnor gör sig ju om bekant bäst i mörkret, och då passar det alldeles förträffligt med en bild på en av mina Stella-stjärnor.
Att sedan en av mina orkidéer, som  har bestämt sig för att mörkaste vintern är den bästa tiden att blomma om på kom med på bilden är ju bara ett plus!

#doft

Doften av hyacint är för mig jul i allra högst grad. Så från slutet av november och framåt ser jag till att de finns utplacerade lite varstans i huset.
Den här som står i gästrummet har dessutom fått äran att planteras i allra finaste krukan från Svenskt Tenn. Så enkel men jättevacker.

#advent

Elljusstakarna lyser nu i vartendaste fönster här hemma, men adventsljusstake för stearinljus har jag bara en. Eller om sanningen ska fram: jag har bara en framme... I jullådorna finns nog fem-sex stycken till om jag minns rätt.
Den här är riktigt snygg, i teak och mässing, ren och enkel. Ingen smulig mossa eller dammigt lingonris.
Och på väggen i bakgrunden skymtar glasskartan från GB anno 1967, det är väl passande i vintertider, eller?

#julduk

Dagens ämne är julduk, och jag tänkte visa det kaos som uppstår i en retronörds hem varje år då dukarna ska plockas fram...
Man vet helt enkelt inte vilka man ska välja av alla de hundratals dukar som trängs i skåpet.
Och varje år blir jag lika förvånad över hur många jag faktiskt har, och undrar vem det är som bär hem alla dessa dukar och fyller skåpen med. Kan ju tillägga att bilden visar bara en liten bråkdel av samlingen.
Det är helt tokigt och på gränsen till galenskap, jag vet!

Retrobloggarnas julkalender #ljusstake

Så här års brukar vi retrobloggare ha en gemensam julkalender där vi varsin dag presenterar och skriver om något juligt. I år finns vi på instagram under #retrobloggarnasjulkalender2017.
Då jag är en av de få människor i detta land som inte har instagram får jag försöka hänga på här i bloggen istället, varje dag med ett nytt tema.
Dagens ord är ljusstake, och jag bestämde mig för att visa upp hur det faktiskt kan te sig i ett retrohem så här dagarna innan första advent och alla ljusstakarna tas fram för besiktning!
Som synes fungerar de alla. Men varje år ställs jag inför samma dilemma, stakarnas antal överstiger med råge antalet rum vi har i huset, så alla får helt enkelt inte komma fram, utan jag har ett litet reservlager att ta av.
Jag har tre retrostjärnor också som jag tänkte hänga upp i något ledigt fönster...

En affisch som följde med hem

Lever fortfarande på känslan från lördagens konsertupplevelse...
På väggen i vårt bibliotek hänger denna jättestora plansch sedan ett par veckor tillbaka.
Tänker inte riktigt tala om hur den hamnade hemma hos mig.
Helt lagligt var det inte, och risken för att jag fastnade på nån övervakningskamera när jag knyckte den är nog ganska stor...

Men jag tror att polisen har viktigare saker för sig än att ta fast förvirrade tanter som nattetid råkar sabba affischeringen i stan. Och nöden har som bekant ingen lag, hela stan var full av Thåströmaffischer, till sist kunde jag inte motstå, han var tvungen att följa med hem!

Och här har han fått sitt föralltidhem. I mitt bibliotek

Filmen G- the one and only!

Bara de som var med då, på 80-talet och som såg filmen om och om igen och som vet vad den gjorde med oss tonåringar.
Bara de som även idag ser den då och då, och som vet att det aldrig nånsin kommer att göras en bättre film. Och även om de inte erkänner det så kan de varenda scen, replik och alla låttexterna utantill, än idag...

Det är bara de som verkligen förstår storheten i att jag har kommit över en bioplansch från filmen, äkta original.
Klart att den ramas in och får hänga på vardagsrumsväggen, med specialbeställd ram för att passa perfekt. Och på bästa platsen, där alla kan beundra den.
Och sucka avundsjukt...

Thåström

 Igår fick jag då se honom igen, min husgud. Längst framme vid scenen stod jag och fullkomligt lät mig sköljas över av hans energi och drunkna i rösten som inte kan mätas med någonting annat på denna jord...
Jag har varit på flera av hans konserter, men denna var nog den bästa. Det lever jag på länge, att stå där och sjunga med, längst fram....  Fifan vad bra han var!!

Tror inte att jag visat dem på bloggen förut, men jag anser att är man ett sant fan av Thåström bör ha åtminstone en tatuering relaterad till honom.
Vansinne eller ej, men jag har två (o det finns plats för fler)...

Välkommen julen...

Har nog aldrig längtat så intensivt efter julen som jag gör i år. Anledningen är enkel; efter nyår börjar mitt "nya liv", då slutar jag mitt arbete och skolar om mig.  En befriande känsla sprider sig när jag tänker på det och det känns i magen att det kommer att bli riktigt, riktigt bra...
En hyacint införskaffades för att påskynda känslan av jul, och jag tror att det har lyckats lite grann. Den luktar underbart, alldeles lagom juligt. Och imorron ska jag köpa första flaskan glögg, det har jag bestämt.

Lite höstfynd

Det är nu den börjar, min favoritdel på året. Nämligen hösten! Då dagarna blir allt kortare och det är mörkt mest hela tiden, det är då jag trivs som bäst! Vem vet, kanske var jag mullvad i mitt förra liv, och ljuskyggheten sitter i även i detta...
Den enda nackdelen ska väl vara då att det är svårare att fota eftersom de timmar då ljuset är som bäst blir allt färre.
Jag samlar på Isoldeporslinet och blev extra glad då jag hittade fem temuggar förra helgen. Nu dricker jag själv aldrig te, men för en kaffeälskare som mig är storleken alldeles perfekt även till den drycken.

Hittade även en ensam kopp till min samling "udda söta koppar som passar ihop och går att kombinera". Gillar att duka till kaffekalas med udda koppar.

Och så mitt allra finaste fynd. Fyra gula Royal Krona för fem kronor stycket! Tänk vilken tur man kan ha ibland!

Tänk, jag kan nästan allting...

Även hösten präglas titt som tätt av en känsla i missmodets tecken. Ett ännu ej avslutat arbete som jag helst vill fly ifrån och en sjukdom utan egentlig diagnos gör att det känns lite trögt ibland...
Men, det är då man får slå sig för bröstet, och säga "vad bra jag är". För det är faktiskt så att likt min namne Lotta på Bråkmakargatan så "kan jag faktiskt nästan allting (utom att åka skidor)"!
Tex så är jag riktigt vass på att klä om jättestora lampskärmar. Har jag märkt.
I somras köpte jag en teaklampfot för en guldpeng (billigt!), sedan har den blivit stående i förrådet i väntan på passande skärm. Hittade en på IKEA i helgen.
Men så fort jag fick upp den såg jag att något behövde göras. Likt en stor, beige potatis stod den där i hörnet. Inte snyggt alla faktiskt. Formen på skärmen var ok, men det fattades helt klart färg o mönster för att den skulle smälta in i vårt brokiga vardagsrum.

En gammal gardinkappa fick sätta livet till, och tre klistertuber gick det åt. Men en dag senare var den så här fin.
Jag är jättenöjd, och konstaterar att jag faktiskt är rätt så grym på att klä om lampskärmar!
Och det är ju alltid något när livet känns lite trögt ibland...