Loppislördag

Det är alltid roligt med loppisställen man inte besökt förut, och när jag läste att det skulle vara "Storloppis" i Motala i helgen åkte självklart Sandra och jag dit. Loppisen var i Folkets hus, och visst var den stor, men största delen av utbudet bestod av barnkläder och halvtrasiga leksaker. Och det är ju inte riktigt inte mitt gebiet längre... Men bara man dyker riktigt djupt bland loppisborden gör man fynd även där. 

Sedan på hemvägen passerade vi Borensberg, och även där var en stor loppis inne på musteriet. Det var nog där vi gjorde de flesta fynden. Ett besök på gårdsbutiken hann vi också med, vi hade med oss både cider, enbärsdricka, sylt och saft med oss hem.

Ett av fynden denna dag var en läcker Rejmyre våffelvas för ett par tior. en orange, pytteliten plåtbrickaoch en påse gamla påskägg i plast.

En pärlklädd vas som genast blev kompis med pärlkorgen som redan stod på stringhyllan.

En hel liten familj tyska "kottevaser" står numera i fönstret. De två till vänster är från min mormor, och igår hittade jag den till höger med "örat". Vet någon, om det finns fler i samma familj?

Det är så himla roligt när man hittar någon pjäs till sin samling som man inte har. Som mina Gabriellyktor, fast jag har så många springer jag ibland på varianter jag inte har. Gårdagens fynd var den längst bak till höger.

När jag ändå är igång kan jag väl visa den röda familjen också. Den är lite större.



Jag samlar ju på ljuslyktor från Norrmans också. Den här var en variant som jag inte hade tidigare.

Ibland stöter man på saker som är så billiga att man inte kan låta bli att köpa dem. Eller rättare sagt, man FÅR inte strunta i att köpa. Så var det med den här spegeln. När jag såg prislappen trodde jag att jag sett fel, och en halv timme senare när vi var klara och den fortfarande var osåld fick den följa med hem. Fast jag har ingen aning om var jag ska hänga den!

Sandra då, hittade hon nånting? Jo, visst gjorde hon det. Ett par riktigt maffiga teakljusstakar, en tysk vas, en plåtburk, en glasskål och ett par näthandskar från 50-talet fick följa med hem till hennes lilla retrolya.