Loppis i Tranås

Igår var den årliga megaloppisen i Tranås då hela Storgatan fylls med loppisbord, och trots regn, rusk och kyla åkte vi dit, jag o min man. Med mig hem hade jag en blandad kompott av mestadels helt livsnödvändiga prylar!   

Eller vad sägs om en gullig våg och ett kryddstäl i teak med kryddorna kvar i burkarna! Fyrtio år gamla kanelstänger, det går inte av för hackor!

En "strösselkatt" till Stina...

...att ansluta sig till samlingen.

Två hängljuslyktor från Norrmans. Har ett par hängande i taket innan, blir snyggt med en grupp.



Ett gäng Vinetaskålar för en tjuga och en karaff som det står Gullaskruf på. Ingår den kanske i en servis, någon som vet? Snygg var den iallafall.

En italiensk vas i läckra färger. Jag tycker att den påminner om vaser som jag sett på flera andra bloggar, men då i turkos/blå färg. Har jag rätt, gjordes de i denna färgställning också?

För en tjuga fick jag denna skönhet från Upsala Ekeby. Den är limmad i örat, därav det låga priset.

Men då jag redan har en i samma serie, och tycker de gör sig bra tillsammans kan jag stå ut med lite skavanker.

Serien heter förresten Grafit/Ruta och är formgiven av Mari Simmulsson 1963-1964.



Jag älskar dessa svampvaser, hade dock bestämmt att inte köpa fler, men när dessa två stod mitt framför ögonen på mig kunda jag ju så klart inte låta bli. De ska få flytta till mitt kontor...

...där dessa tre redan står och väntar på dem. Blir som en hel svampskog uppe på bokhyllan.

En kottevas bör inte vara ensam...

...utan trivs nog bäst bland sina kottekompisar. Den uppmärksamme ser att örat på den största är ditlimmat igen!

Tänk, när jag gav bort min Lansettservis så har jag börjat hitta fler och fler delar till den. Men Sandra blir glad!

Ofta är det så, att först letar men efter en sak i flera månader, sen hittar man den äntligen o köper den. Sen bara nån vecka senare så hittar man en till, ännu billigare! Klart man köper den också.

Jag pratar om stringblombord.  Det här släpade jag hem från gatuloppisen igår, dock utan att vilja ha det själv, men man går bara inte ifrån ett sådant fynd! Men Sandra var inte direkt nödbedd att ta emot det, faktum är att hon faktiskt blev rätt så glad en gång till! Det är väl bara det att bor man på 30 kvadrat så är väl inte ett blombord den mest praktiska möbeln att ha, men hon får säkert till det fint.