Jag kommer från ett litet samhälle där man hälsar på alla man möter och efter bara ett par sekunder i Stockholm insåg jag att, nej, det gör man inte här. Den artighetsfrasen kunde jag lika gärna lägga ner med en gång, det blev för jobbigt! Här tar man sig fram springandes med en stirrig blick riktad mot horisonten, eller ner i sin mobiltelefon. Nej vars, jag skojade bara, men tempot är definintivt högre än vad jag är van vid, och det tar ett tag att vänja sig vid att folk faktiskt springer fram hela tiden.
Sandra och jag hade en trevlig dag på söders höjder. Jag tror vi avverkade de flesta antikaffärer o loppisar på vår lista samt några till som vi bara sprang på. Nu insåg jag ju ganska snabbt att några prismässiga fynd gick knappast att göra här. Det var både en och två nollor mer på prislapparna där jämfört med här hemma.
Men oj vad ögongodis vi fick med oss hem! Och ögongodis är gratis! Min kamera låg naturligtvis kvarglömd hemma, annars hade detta inlägg varit fullt med bilder.
Bland annat höll jag att gå i spinn när jag hittade en helt gäng svampvaser på ett ställe, varav den ena var i form av golvvas! Som tur var ska jag väl säga, så var priset på tok för saftigt, annars hade jag säkert släpat hem den på tåget! Jag ville verkligen ha den. Just nu står den högst upp på min vill-ha-lista.
 |
| Kan ni tänka er dessa som golvvas? |
Köpte "snåljåpen" något då? Eller kom jag hem tomhänt och fyndlös efter en hel dag i Stockholms antikaffärer?
Jo, EN sak köpte jag. En mörkblå skinnväska. Jag är ganska kräsen vad gäller väskor. De får inte vara för damiga, inte för glansiga, inte för stora inte för små och inte för nya...
Alltså är denna helt perfekt för mig. Rymlig, men inte klumpig, absolut inte damig och glansig. Härligt sliten, och definintivt inte ny! Och jag är helnöjd!
