En affisch som följde med hem

Lever fortfarande på känslan från lördagens konsertupplevelse...
På väggen i vårt bibliotek hänger denna jättestora plansch sedan ett par veckor tillbaka.
Tänker inte riktigt tala om hur den hamnade hemma hos mig.
Helt lagligt var det inte, och risken för att jag fastnade på nån övervakningskamera när jag knyckte den är nog ganska stor...

Men jag tror att polisen har viktigare saker för sig än att ta fast förvirrade tanter som nattetid råkar sabba affischeringen i stan. Och nöden har som bekant ingen lag, hela stan var full av Thåströmaffischer, till sist kunde jag inte motstå, han var tvungen att följa med hem!

Och här har han fått sitt föralltidhem. I mitt bibliotek

Filmen G- the one and only!

Bara de som var med då, på 80-talet och som såg filmen om och om igen och som vet vad den gjorde med oss tonåringar.
Bara de som även idag ser den då och då, och som vet att det aldrig nånsin kommer att göras en bättre film. Och även om de inte erkänner det så kan de varenda scen, replik och alla låttexterna utantill, än idag...

Det är bara de som verkligen förstår storheten i att jag har kommit över en bioplansch från filmen, äkta original.
Klart att den ramas in och får hänga på vardagsrumsväggen, med specialbeställd ram för att passa perfekt. Och på bästa platsen, där alla kan beundra den.
Och sucka avundsjukt...

Thåström

 Igår fick jag då se honom igen, min husgud. Längst framme vid scenen stod jag och fullkomligt lät mig sköljas över av hans energi och drunkna i rösten som inte kan mätas med någonting annat på denna jord...
Jag har varit på flera av hans konserter, men denna var nog den bästa. Det lever jag på länge, att stå där och sjunga med, längst fram....  Fifan vad bra han var!!

Tror inte att jag visat dem på bloggen förut, men jag anser att är man ett sant fan av Thåström bör ha åtminstone en tatuering relaterad till honom.
Vansinne eller ej, men jag har två (o det finns plats för fler)...

Välkommen julen...

Har nog aldrig längtat så intensivt efter julen som jag gör i år. Anledningen är enkel; efter nyår börjar mitt "nya liv", då slutar jag mitt arbete och skolar om mig.  En befriande känsla sprider sig när jag tänker på det och det känns i magen att det kommer att bli riktigt, riktigt bra...
En hyacint införskaffades för att påskynda känslan av jul, och jag tror att det har lyckats lite grann. Den luktar underbart, alldeles lagom juligt. Och imorron ska jag köpa första flaskan glögg, det har jag bestämt.

Lite höstfynd

Det är nu den börjar, min favoritdel på året. Nämligen hösten! Då dagarna blir allt kortare och det är mörkt mest hela tiden, det är då jag trivs som bäst! Vem vet, kanske var jag mullvad i mitt förra liv, och ljuskyggheten sitter i även i detta...
Den enda nackdelen ska väl vara då att det är svårare att fota eftersom de timmar då ljuset är som bäst blir allt färre.
Jag samlar på Isoldeporslinet och blev extra glad då jag hittade fem temuggar förra helgen. Nu dricker jag själv aldrig te, men för en kaffeälskare som mig är storleken alldeles perfekt även till den drycken.

Hittade även en ensam kopp till min samling "udda söta koppar som passar ihop och går att kombinera". Gillar att duka till kaffekalas med udda koppar.

Och så mitt allra finaste fynd. Fyra gula Royal Krona för fem kronor stycket! Tänk vilken tur man kan ha ibland!

Tänk, jag kan nästan allting...

Även hösten präglas titt som tätt av en känsla i missmodets tecken. Ett ännu ej avslutat arbete som jag helst vill fly ifrån och en sjukdom utan egentlig diagnos gör att det känns lite trögt ibland...
Men, det är då man får slå sig för bröstet, och säga "vad bra jag är". För det är faktiskt så att likt min namne Lotta på Bråkmakargatan så "kan jag faktiskt nästan allting (utom att åka skidor)"!
Tex så är jag riktigt vass på att klä om jättestora lampskärmar. Har jag märkt.
I somras köpte jag en teaklampfot för en guldpeng (billigt!), sedan har den blivit stående i förrådet i väntan på passande skärm. Hittade en på IKEA i helgen.
Men så fort jag fick upp den såg jag att något behövde göras. Likt en stor, beige potatis stod den där i hörnet. Inte snyggt alla faktiskt. Formen på skärmen var ok, men det fattades helt klart färg o mönster för att den skulle smälta in i vårt brokiga vardagsrum.

En gammal gardinkappa fick sätta livet till, och tre klistertuber gick det åt. Men en dag senare var den så här fin.
Jag är jättenöjd, och konstaterar att jag faktiskt är rätt så grym på att klä om lampskärmar!
Och det är ju alltid något när livet känns lite trögt ibland...

Ljudet av ett russin...

Mina trasiga njurar tar medicinerna hand om, men för att skydda själen mot stressen jag upplever i mitt arbete ( jag måste ju faktiskt jobba kvar året ut) har min läkare remitterat mig till en kurs i mindfulness.
Den började igår och vi ska träffas en gång i veckan.

Första gången fick vi sitta i en halvcirkel och lyssna(!) på varsitt russin som vi fick i handen.

Väljer att inte kommentera detta närmare, utan jag hoppas att jag efter ett par veckor ska förstå hur icke-ljudet av ett russin ska få mig att komma till insikt till hur jag ska bli en bättre stresshanterare.

Visar istället ett fynd jag gjorde i somras. Den fungerar alldeles utmärkt (men det är helt fel ljus i!), och de trettio kronorna som jag fick ge för den är väl närmare att betrakta som gratis.
Men, den behöver mycket pyssel och kärlek, och sånt är jättebra terapi för mig. Att skruva, putsa och laga.
Så det tänker jag göra. Så får vi se om russinen börjar tala till mig eller ej...

Att klä om möbler som terapi...

På grund av min sjukdom så har sommaren varit lång och jobbig. Att heller inte veta hur lång tid det tar att bli frisk sliter också på psyket. Lägg därtill att jag har ett jobb som jag inte direkt längtade tillbaka till. Ett tag kändes allt ganska mörkt och känslan av att inte ha nånting att se fram emot infann sig allt oftare. Då jag varit sjuk hade det dessutom skett stora förändringar på min arbetsplats. Omorganisationer som i allra högsta grad skulle påverka mig och min personal. Kände att jag vare sig ville eller kunde ställa upp på detta. Ville helt enkelt inte vara en del av hela cirkusen.

Orkade inte, ville inte. 

Så vad har jag då gjort? Jo, jag har ställt min tjänst till förfogande! Modigt och lite läskigt på samma gång känns det. Men gud vilken lättnad som har infunnit sig i kroppen! 

Till årsskiftet har jag anmält mig till en utbildning långt från det jag jobbar med idag, och det känns SÅ kul och jag ser fram emot det jättemycket. Jag är garanterad jobb när jag är klar efter 1,5 år.

Så nu är jag deltidssjukskriven, hankar mig fram på mitt gamla jobb och försöker överleva hösten!

Känns okej och jag har kontroll över situationen. Och kroppsligt känner jag mig lite bättre för varje dag.

Och så försöker jag fokusera på sådant jag tycker är roligt och mår bra av. Som att klä om möbler tex. Både matsalsstolarna och fåtöljen har fått nya klädslar och idag var jag och köpte nytt tyg till ytterligare en fåtölj som står i vardagsrummet. Det gäller att hålla sig sysselsatt och får jag säga det själv så är jag fett grym på att klä om möbler!

Klart att apan ska ha en tomteluva!

Eftersom jag inte varit frisk i sommar har ju semestrandet blivit därefter. Man får helt enkelt gilla läget och inte planera så mycket i förväg. Ta dagen som den kommer och göra det man orkar just då.
Men tre dagar i Köpenhamn fick vi till, jag och min man. Och bara en sån liten tripp kan man leva länge på. Bara att få åka iväg och ladda batterierna lite, lite grann gör att allting känns bättre.
Är man i Köpenhamn är det ju alldeles underbart att ströva omkring i deras bolighus, för det finns ju så mycket snyggt! Och apan här hemma fick sig en present i form av en alldeles egen tomteluva att ha när den tiden kommer, om några månader. Se så glad han blev!

Kunde heller inte låta bli att köpa den minsta sparven från Lucie Kaas av Gunnar Flörning. Visst är den underbar?
Det värsta är att den väckt ett habegär att äga en komplett samling av alla hans djur....

Lampa till Stringhyllan

Hittade en lampa förra veckan som jag direkt såg att den skulle passa perfekt att hänga på en stringhylla. Vet inte alls om den är tänkt till det ändamålet, men det spelar egentligen ingen roll för det blev så himla bra!

Den var i dåligt skick, men efter en del pyssel har den fått en totalmakeover. Elen är helt ny och

foten har oljats in. Fästet, som var i missfärgad mässing, spraymålade jag svart så att den skulle passa in bättre med hyllan.

Ja, och så sydde jag en ny skärm till den av ett gammalt gardintyg.

Visst blev den skitsnygg!